+ 9 dagar. Tankar och klagan.

9 dagar efter bf och nu börjar jag bli riktigt jäkla less på att vara gravid. Tänk om liten skulle bestämma sig för att komma snart, typ imorgon.
Jag har hört att man kan sakna magen efter förlossnigen, men det har jag väldigt svårt att tänka mig, iallafall just nu. Nu ser jag bara positiva saker med att den försvinner.

För som det är nu så kan jag inte:
◊ Sitta upp utan att det gör ont i ryggen eller någon annanstans.
◊ Ligga ner utan att ha en kudde mellan benen.
◊ Gå längre sträckor.
◊ Klä på mig utan att stånka och stöna.
◊ Raka benen.
◊ Smörja benen.
◊ Ha vanliga kläder.
◊ Åka bil utan att magen är stenhård (vänster svängar ger sammandragningar som tusan).
◊ Bära tyngre saker.
◊ Böja/huka mig ner och sen komma upp igen utan att det tar emot.
◊ Använda min förlovningsring.
◊ Använda mina skor. Foppatofflorna är nästan tajta, i vanliga fall stora.
◊ Äta vad jag vill.
◊ Diska utan att det jag har på mig blir blött.


Mest av allt så är jag less på att känna mig som en valross och ha sammandragningar mer eller mindre hela tiden (för det mesta gör dom inte så ont, som tur är). Det liv som lever i min mage och ser till så att den står åt alla håll och kanter med sin rumpa och fötter vill jag mer än gärna ha min mage.

Jag vill att förlossningen ska sätta igång NU. Men ändå inte, för jag vill egentligen inte föda, jag är rädd, rädd för smärtan, tror jag. Men jag är inte så rädd så att dom skulle ge mig ett snitt. Kan en bebis komma med storken?
Jag vet ju att jag kommer klara det när det väl sätter igång, jag har högre smärttröskel än vad jag själv tror.

Lite tankar och klagande såhär på kvällskvisten.