Förra veckan var jag in på jobbet och hämtade mitt schema, känns så sjukt att börja jobba igen efter att ha varit hemma i 1år och 7 månader. Med Viktor var jag in och jobbade redan till jul (han är född i maj) och sen lite då och då under tidens gång. Nu har det varit precis tvärt om, jag har verkligen bara varit hemma. Dels för att jag är less jobbet och dels för att jag inte "känner" nån där, ingen av mina gamla kollegor är kvar.

 

Tisdag 8/11 börjar allvaret igen.

 

Igår blev allt så mycket verkligare också, att vi ska in i en normal vardag snart, Hjalmar fick äntligen dagisplats (ja, vi säger dagis och dagisfröken här). Vi har väntat på besked länge och jag har hunnit ringa kommun flera gånger, dom har haft svårt att hitta någon plats åt han, det är fullt överallt. Det var tom tal om att ta in en dagmamma för att lösa problemet. Men nu så, nästa måndag börjar inskolningen, tyvärr 1 vecka för sent eftersom vi ville ha han inskolad klart till 1/11, så nu får vi se hur vi lägger upp våran sista lediga tid tillsammans (höstlovet).

 

Våran lilla (stora) kille ska börja dagis. Vart tar tiden vägen?